snuskburen

Så här är det. Killar är svin, speciellt de killar man tycker om allra mest, speciellt de killar man inte kan vara utan. Om man känner så för dom just för att dom är svin, eller om man helt enkelt bara har en jävla otur att dom man tycker om mest är svinen, ska jag klura vidare på.

Dom har förmågan att såra en så otroligt mycket, gång på gång. Dom kommer tillbaka krypande och ber om ursäkt och säger att det aldrig kommer hända igen. Och det är ALLTID bullshit. ALLTID. ALLTID. Men ändå tar man tillbaka dom. Och jag blir så arg på mig själv när jag gör det, för jag tänker på hur patetisk människa jag är. Om någon tjej jag känt hade tagit tillbaka killen hade jag bara sagt "nej, nej, nej". Men då är det så lätt, man har inga känslor inblandade där och man säger det självklara. Vilken är att inte ta tillbaka honom.

Men när det är en själv det handlar om, när alla känslor blandar sig i, då gråter man en skvätt, låtsas att det kommer bli bra och sen är allt tillbaka till det normala ett tag. Allt är underbart, för att sedan efter ett tag han sårar dig igen, och det gör ondare och ondare för varje gång. Eftersom besvikelsen över att det händer igen blir större och större.

Så vem försöker vi lura? Våra hjärtan mår inte bättre av att vara med de här killarna. Men lik förbannat är det dom vi vill ha.

Kärlek är idioti. Män är idioter.